# Det känns i hjärtat! Author: ChristinaSylejmani (Fick det här per mail för ett tag sedan). \*\*\*\*\*\* Läs det här fast du har dåligt med tid... Du kommer inte att ångra det. En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn. Sen bad hon dem tänka på det bästa de kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet. Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när de skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren. På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad de andra hade sagt om eleven, och på måndagen fick dom den. Efter ett tag log eleverna. Är det verkligen sant viskades det. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att de gillar mig så mycket, var de flesta kommentarerna. Hon visste inte om de visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, Hon hade önskat. Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare. Många år senare, blev en av eleverna dödad i Irak, och läraren deltog I begravningen. Hon hade aldrig sett en militär död I en kista. Han såg så fin och vuxen UT. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan. När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan, fram till henne. 'Var du Marks lärare?' Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig' Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst. Marks mor och far var också där, de ville gärna prata med Hans tidigare lärare. 'Vi vill gärna visa dig något' sa Hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka. 'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'. Medan vek han försiktigt UT två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, p g a slitage, alla gångerna det hade vikts ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var samma papper, som hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark. 'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.' Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det I vårt bröllopsalbum.' 'Jag har också kvar mitt, det är I min dagbok' sa Marilyn. Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla Hans vänner som aldrig skulle få se Honom igen. De flesta människor I dag uppför sig, som att de har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för de du sätter pris på och tycker om, att de är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent. Ett av sätten att göra det på, är att skicka det här vidare. Om du inte gör det, så har du missat ännu en chans till att göra något fint för andra. Om du har fått det här, så är det för att en annan bryr sig om Dig, samt att det är minst en person som tycker att du är värdefull. Skicka det här vidare. Visa att du bryr dig om dina kompisar. Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon! Hoppas din dag blir bra och speciell! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Tänkvärda ord! Man tror att man är en lite smula som ingen lägger märke till men tänker man efter så.... Jag har kanske inte gjort något som har förändrat någons liv men förhoppningsvis så har jag spritt lite solsken över någon. Många människor har jag mött och känt i mina dagar och många fler kommer det att bli.. Med lite tur kanske dom minns mig när jag som bäst behöver det? Vem vet....? ## Comment 2 Author: ChristinaSylejmani #1. Ja, visst är det tänkvärda ord!  Jag hoppas och tror att man gör skillnad för någon, åtminstone så vill jag gärna tro det. Det behöver inte vara så märkvärdiga saker utan kanske ´bara´ ett litet ord, en gest, man har ´bara´ funnits till hands, eller ett leende  och det kan göra skillnad för en annan människa. Man kan ju alltid hoppas att man lämnar mer positiva spår än vad man kanske tror. ## Comment 3 Author: Faxlin Ohh, det var en fin historia. Och det är så sant. Vikten av att säga vad man känner får inte glömmas bort.