# Gymnasium Author: Faxlin Ja sonen har börjat på gymnasium. Herregud vad tiden går fort. Min son har blivit mobbad under hela skolgången på grund av sin längd. Eller för sin brist av längd heter det nog. Hur som helst har han haft det jobbigt i skolan. Han har blivit mobbad av eleverna och skolan har bara blivit arg på honom när han blivit arg på de som mobbar och gett dem stryk. Så då har de koncentrerat sig på att vi måste lösa problemet med hans humör inte med de som får honom att bli arg. Ja detta är ett sido spår, men det kommer jag aldrig glömma och säkerligen inte han heller. Nu har han dessutom dyslexi och svårt att ta när det blir ny personal. Han har under hela skolgången fått bytt lärare i varje klass förrutom i femman då fick han byta skola för hans lades ner. Så var det dags att välja fortsatt utbildning efter nian. Utan godkända betyg i alla kärnämnen så är det kört. Det är IV som gäller. IV i våran komun suger. De som är där vill inget göra mer än att bråka och röka, lärarna skiter i det och låter dem hålla på. De orkar inte längre liksom. Det kändes då inte som ett alternativ för min son då han har viljan bara lite problem. Så jag satte mig och letade på nätet. Hittade att det finns en skola som har en tre årig linje för just IV. Det är på Jälla gymnasiet i Uppsala. Dit går det att pendal från mig genom upptåg och buss. Underbart. Men ack så svårt att få plats. Men vi sökte dit. Och tänk han kom in. Nu var han inte så glad åt det men ansåg att det får väl vara värt tre års lidande för att få gymnasiebetyg. Nu har han gått där ett par veckor och han längtar till skolan. Han trivs med lärarna och Allt är bara positivt. Sedan att de enbart är tre killar i klassen :-) Men kontentan av det hela är att jag har en lycklig son äntligen. Och han vet att det är tack var mitt slit som han kom dit. Och jag kan lova er att den känslan som jag fick när han kom hem och sa att detta är det bästa som hänt honom, den känslan är obeskrivlig. Glad mamma ## Comment 1 Author: [Borttaget] Vilken känsla! Både för dig och för honom... Snacka om ringar på vattnet, jag känner ju inte er privat så att säga men jag blir lycklig för att ni är lycklig. Så fort jag hör någon som har kunnat komma tillbaka från mobbingen så blir jag alldeles varm och fussig inombords.... Tack för den känslan, den kommer jag att ha resten av dagen! Lycka till och ha det gott!!!  ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: AnneN Gud så kul att han kom in och att han trivs där... Han har tur som har en mamma som ställer upp och söker reda på bättre lösningar =) ## Comment 3 Author: Faxlin #1: Tackar, skönt att kunna vidarebefodra lite av den känsla av glädje vi har här hemma. #2: Det hör väl till "jobbet" som mamma att fixa det bästa för sina barn. Ofta är det dock svårt och direkt omöjligt trotts att man vill. I det här fallet var det svårt, men inte omöjligt. Så glädjen är stor. Jag har lyckats med något. Jag kunde inte hindra att han vart mobbad när han gick i grundskolan, jag kunde dock stå upp bakom honom och försvara honom och strida för ett bättre skydd runt honom. Men jag kunde inte Så glad att det inte finns ord för det. ## Comment 4 Author: AnneN #3 Jo man kan ju tycak att det hör till "jobbet" att vara förälder, men tyvärr så verkar det inte vara alla föräldrar som ser det så... ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Ja, precis. Så är det. Tyvärr. Men han kan tacka sin stjärna för att han har dig som mamma. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Skulle i alla fall jag gjort om jag hade en sån mamma.