Ja visst är sånt härligt att få läsa om. Jag såg Oprah på tv i en av hennes program också  körde en liknande repertoar med att ge bort saker eller pengar till folk på gatan.

Jag har försökt mig på att göra det samma, men då tror tyvärr i a f de man känner, att man har en baktanke, och vill " köpa" dem. Eller att de tror att man förväntar sig något tillbaka. Fast så är inte fallet. Det verkar vara svårt för en del människor att ta emot gåvor  utan anledning. Själv så fullkomligt älskar jag att få dela med mig och uppmuntra min omgivning med diverse roliga saker eller pengar. UTAN att förvänta mig något tillbaka…

Härligt

Du får gärna ge mej en blomma

Jenna:)

Härlig läsning!

Det är roligt att kunna ge något till en annan person och förgylla både den personens vardag och sin egen. Det  handllar  inte om stora saker, utan det lilla i vardagen.

Det behöver kanske inte alltid handla om att ge saker, det kan även handla om att säga något positiv/fint till en medmänniska, sin kollega, sin respektive…. Jag kommer ihåg att en kollega och jag pratade tidigare i somras om detta med att varför man (nästan) ofta säger negativa saker (ris) och inte mer positiva saker. Att framhäva de mer positiva sakerna hos varandra. Han höll med mig men samtidigt så sa han ngt i stil med att ´om man säger du är så bra på det eller ngt liknande till en person/bekant…, så kan ju den kanske tro att man har en baktanke med det…´. På ett sätt kanske han har rätt men man kan ju undra varför det är så?!

Fin artikel.

Det här med positivt och negativt är rätt intressant. Vi är alldeles för många som inte kan ta emot något positivt. Som t ex om någon säger att man har en fin tröja så blir svaret; Asch då, den här gamla trasan :).

Säger man något bra om till någon så skryter man om den. Fast man kan inte skryta om något som är sant. Skulle man, ve och fasa, säga något bra om sig själv så är man inte riktigt klok.

Jag växte upp (tack och lov) med en far som lärde oss barn att alltid säga det positiva till andra, inte bara det negativa. Jag fick, som barn, erkännande av honom. Han sa alltid att själv växte han upp med att ingenting var bra nog. Oavsett vad man gjorde.  Alltid hittades något fel. Han bestämde sig redan som liten att han aldrig skulle bete sig så mot sina medmänniskor och det lärde han oss barn. Samtidigt som han lärde oss att även tala om saker som vi inte gillar. Att aldrig vara rädda att säga våran mening, oavsett om den är positiv eller negativ.

Ja, ett vänligt ord kostar just inget och kan göra "underverk". "Den gamla trasan" behöver ju inte vara ful bara för att den är gammal, eller hur?!

Mina syskon och jag växte upp att inte göra skillnad på människor, oavsett vad. Kom de från ett annat land eller från Sverige så var alla lika värdefulla och jag är tacksam för att mina föräldrar gav mig den grunden.

#5. Precis. Den gamla trasan kan vara fin ändå.

Bra tänkt av dina föräldrar. Det sparar så mycket tråkigheter om man kan lära sina barn omtanke och vad ordet "empati" betyder.

Jag har börjat med att ALLTID säga tack när någon ger mig komplimanger för något. Det känns mer artigt och det är dessutom ärligt, även om jag inte alltid håller med. Man vill visa att man uppskattar komplimangen iallafall. :)

Jag brukar också säga tack om någon ger mig komplimanger…

Lite nu och då får jag höra att ´inte behöver du tacka, det var inget att tacka för…´ men man vill ju visa att man uppskattar komplimangen eller vad det nu kan vara.

#7 och  #8. Samma här. Det är ju en komplimang man får och då kan man ju tacka för den och försöka suga den åt sig som en svamp. Det är bra för självkänsla och självförtroende.

Åh villken härlig klubb! Jag vill också bli medlem. :-)

- Jim

#10 Jim du har ju redan en egen sån klubb precis som hon. Jag läste alldeles nyss ett reportage om henne i Allas :)

#10. Det är nog bara att "joina" in :).

#10. Jag säger som #12… :-)