Det var uppe vid högfjällshotellet i Abisko.
En svensk och en finnländare och en norrman var ute på en
förmiddagspromenad i omgivningarna. Då möter de en ensam
fjällvandrare och stannar och pratar med honom lite. Så småningom
frågar en av dom:
- Vad jobbar du med?
- Jag är helbrägdagörare.
- Nää… vaaa? Som botar med handpåläggning typ?
- Javisst!
- Näää…
- Jovisst. Jag kan visa. Är det inte nån av er som har nå'n
krämpa?
Finnen som var en gammal långdistanslöpare och hade en gammal
idrottsskada i höften förklarade att han alltid drogs med sitt
höftbesvär.  Helbrägdagöraren strök snabbt lite med händerna över
höften och mumlade något. Genast kände sig finnen helt fri från
sina besvär och skulle ha kunnat ställa  upp i Stockholm marathon,
hade han inte varit så konditionsmässigt otränad.
- Helt fantastiskt!
Tyckte finnländaren.

Norrmannen som hade varit spjutkastare i ungdomen, men fått lägga
av på grund av en  axelskada förklarade att han allt sedan sin
idrottstid haft besvär med högeraxeln.
- Lätt ordnat.
Helbrägdagöraren strök över axeln, mumlade något ohörbart och si!
Genast var norrmannens axelbesvär som bortblåsta. Han kände sig
nästan som skulle han kunna kasta 90 meter på en gång.

Då vände sig helbrägdagöraren till svensken.
- Nåmen du då? Har inte du några besvär som du vill att jag skall
bota?

Svensken backade genast undan och förklarade avvärjande:
- Nä, nä, för tusan! Jag är sjukskriven.