Idag hade barnen med en kompis till stallet. Han skulle hjälpa mig att strö. Jag är så van vid att mina barn vet hur de skall göra, så jag glömde bort att instruera honom ordentligt. När alla hästar kommit in och jag skulle ge dom hö, hittade jag inte saxen som jag använder för att klippa av balsnören med. Det visade sig att vår lille medhjälpare klippt av snörena på halmbalen och sedan lagt saxen på boxgolvet. Det var bara att ta ut Ardennerstoet som stod i boxen. Cecilia 6 år fick hålla henne medan jag vände upp och ner på all halm och hittade saxen.

Vilken tur, tänk vad som annars kunde hänt! En extra näve havre till Kanett som stod så snällt och väntade medan jag letade. Trots att hon säkert ville in i sin box och fortsätta äta, stod hon blickstilla med Cecilia. Vår gamla, snälla snart 25-åriga Ardenner.