Efter tiotusentals tårar och en hel del gräl har jag nu lyckas få behålla min lilla Tompa. =) 

I Tisdags var jag rädd för att aldrig mer få se min lilla kille, hon skulle på Onsdagen komma och hämta honom. Tack vare ert enorma stöd här på illerifokus stod jag på mig och bestämde mig för att inte ge upp! Han hör hemma här hos mig så hon skulle få vara tvungen att mörda mig för att få tillbaka honom..! I Onsdags förmiddag när det bara var några få timmar kvar tills det var dags för henne att hämta honom fick jag panik jag ringde upp henne och la fram en lögn och sa att jag inte skulle vara hemma så hon kunde inte komma och hämta honom och att vi istället skulle skjuta upp det tills dagen där på (torsdag). Det gjorde jag endast för att vinna tid för att komma på någon lösning. Bara någon halvtimma senare fick jag ett sms där det stog: (Hej. Det är lika bra att du behåller Tompa!!!!!) Efter det kom glädjetårarna.

Sitter nu här med min lilla korv i knät och känner mig som världens lyckligaste illerägare =)