För mig är dagens solstråle att min mobil faktiskt efter att ha fått torka vid elementet överlevt.
Detta är vad som hänt här hemma:

Min gubbe ringer hem, ber mig ringa honom på hans mobil. (med comviq kompis blir det lite billigare). Jag springer runt som en tok och letar efter mobilen som jag vet till 100% att jag lagt i hyllan för att höra om han skulle ringa mig. Men mobilen är borta.
efter lite letande frågar jag således min minsting. Och följande konversation utspelar sig:

-Sanna var är mammas mobil?

-I badrummet mamma!

Springer dit. Och ja visst, där i en pöl av vatten på tvättstället ligger min mobil. Lyfter upp den. Det formligen rinner vatten ur alla tänkbara ställen ur mobilen.
Ruskar ur det värsta vattnet. tar med mig mobilen ut därifrån. 
Möter min minsting i hallen som ser väldans nöjd ut.

-Sanna, nu är mammas mobil sönder. Man kan inte blöta ner mobiler.
-Mamma jag tvätta den faktiskt. Och jag sköljde bort all tvål.

-Djup suck.

öppnar telefonen och ännu mer vatten bara rinner ur den. Med liten förhoppning om att den går att rädda plockar jag isär mobilen i så många delar det bara går utan att använda skuvmejsel:-)
Lägger den på tork och hoppas på den där turen som konstant lyser med sin frånvaro.

Några timmar senare testar jag att sätta ihop mobilen igen. Och tänk! den fungerar. Fast nu doftar den rosor och liljekonvaljer. ;-)
Och dottern är nöjd, nu har mamma en ren och väldoftande telefon.

Tur de är söta sådana här gånger. hihi